Hejsan vänner, jag vill bara uttrycka min tacksamhet en sväng.
Jag vill börja med att tacka mig själv att jag tog steget och skaffade dreads. Trots mer än ett dygn med kam och virknål i händerna.
Jag kan säga att dem har gett mig mycket, på gott och ont.
Men som tjej som innan stått timmar framför spegeln för att bli klar med hår, smink och liknande i ångest för att räcka till och se okej ut så är detta bara en inre befrielse.
Jag har också lärt mig att saker blir bättre med tiden och att man inte skall haka upp sig på småsaker. Det kan låta konstigt för någon som inte vart med om samma resa, speciellt att ett hår kan ge en detta, men jag lovar er att under dessa fem, - snart sex månader har jag fått något som jag kan kalla en smärre inre frid. 
Jag accepterar mig själv på ett helt annat sätt. Det är så här jag ser ut.
Jag rakade t.o.m av mig ögonbrynen helt förr för att måla dit nya, nu låter jag de växa ut och plockar bara håret runtom ögonbrynsformen. Förr var smink ett måste - men nu kan jag lätt gå ut utan något annat än det man kallar >jag<.
Sedan att jag fått så himla mycket komplimanger för mitt hår är bara bonus, det gör mig otroligt glad. 

Så tack, mig själv, mina kära hårkorvar och alla ni fina människor som uppmärksammar och stöttar mig.
Det är värt guld. (<3)

Peace, love and understanding.